Sverige tur och retur

Midnatt råder tyst det är i huset, med flyget från Malmö återvänder snubbel från juldagsruset.
Sleepy bjuder på en pepparkaka, samtalar om hur det är att vara tillbaka. Nostalgitrippen får Dublin att se ut som rena soptippen.
Ett dilemma, man får bo någon annanstans för att lära sig uppskatta hemma. Trots avsaknaden av snö, var julen i Sverige en välkommen
upplevelse. Träffa gamla vänner och familj. Julmata och prata med släktingar om saker som både intresserar och förslumrar.
Tomten var snäll eller klarsynt då han satte stopp för min dåliga tomte-imititation som brukar infalla den 24 dec. Deltog även i Bingo-lotto marathon som varade i hela 4 timmar. Juldagen spenderades som brukligt med vänner och fest. Snubbel tackar för den utsökta maten och det trevliga sällskapet.
En dans, ett leende, ett kärt återseende, pärlan.

Resan tillbaka gick trots omständigheterna förvånandsvärt smärtfritt. I veckan ska några grabbar göra ett försök och måla i vår lägenhet på uppdrag av våra värdelösa hyresvärdar som glömde att berätta att vår lägenhet tydligen skulle genomgå en viss renovering. The struggle continues.

St Michans & Julhysteri

Tänkte redovisa några snubbetankar innan de de försvinner med tiden som går i hyperfart just nu. Vardagen har hittat snubbel här i Dublin. Det tog ett tag för den att upptäcka mig, efter en tid på flykt undan rutin och struktur. Vardagen är dock helt okej att umgås med för tillfället. Att ha några rutiner att klamra sig fast vid när det blåser är nog bra för mig.
Människorna på bussen ser allt mer familjära ut, efter att delat tid tillsammans vid diverse busshållsplatser och trängsel får man en ömsesidig respekt för varandra.
Som här om dan på buss 40 D mot snubbelhemmet när en Portugis föreläste om portvinets smak och potential för en eventuell import till Dublin.
Jobbet tar upp en hel del tid just nu och jag har knappt märkt vart dagarna tagit vägen.
Julen närmar sig med stormsteg och Dublin är fullt av julpynt i tveksamma färger.

I helgen drog jag ner på tempot och spatserade mest runt i inne-tofflor och mjukisbrallor i snubbelhemmet. Han dock med ett biobesök; Tenencious D, som sög ganska hårt och var lika förutsägbar som Kalle-anka på Julafton.

På lördagen gick jag och Sleepy på mumiejakt precis som Indiana Jones. Vi förflyttade oss genom ett uppvaknade dublin på lördagen. Med solen i ögonen och decembervinden i kalufsen tog vi sikte på St Michans, en kyrka från 1000 talet som ligger några stenkast från snubbelhemmet. Nere i kyrkans valv finns några döingar bevarade tack vara den speciella kombination av luftfuktighet, temberatur och metangas som råder där. Kropparna är välbevarade och några av dessa inneboende mumier är 800 år gamla. Vår guide var rena stå-upp komikern och var en märklig men trevlig kontrast till mörka valv och döingar.

Mumiejakten övergick sedan till julklappsjakt vilket resulterade i ett och annat inköp. Väl hemma så blev det film ända fram till söndagskvällen.

Bäst just nu i slumpmässig ordning
- Kebaberella "the pizza who thinks it is a kebab"
- Att snubbel snart ska hem på ett besök
- Irish coffey

Sämst: Julhysterin på grafton street eller decemberkylan i vår lägenhet.

The Old Jameson Distillery

Under lördagen förflyttade Jag och Sleepy oss ner till Bow street, Smithfield, för ett besök på The Old Jameson Distillery, cirka 10 minuters promenad från snubbelhemmet. Len och fin är Jameson liksom de flesta Irländska whiskey helt orökt. Den är trippeldestillerad vilket ger en friskare och mildare smak. Den guidade touren avslutades självklart med en whiskyprovning. Snubbel fann smaken av Jameson blandat med Ginger Ale mycket god och i bara farten avnjöts även en "äkta"irish coffey. Med blodad tand på Jameson & Ginger Ale fortsatte kvällen på the Lotts med live-musik och god stämning. Danskarna och Danielle slöt upp för en riktigt trevlig tillställning som avslutades på Pravda. Söndagen var en orgie i dvd-tittande. Fem timmar Band of Brothers. phu.

Under fredagen var snubbel in Heaven; en nattclub i Blanchardstown. Det noterar jag endast för noterandets skull.

Bäst i slumpmässigordning:
- Jameson & Ginger Ale
- The Lotts, riktigt trevlig pub
- Dj´n på pravda (trots att han blev terroriserad av Sleepy och sarkastiska Per)

Sämst: Att helgen tog slut så fort.

Èirinn go Brách

Idag är det Kulturdag på kneget med fokus på Irland. Har tvingat i mig någon form av mat innehållandes massa rotfrukter med potatismos, brunsås och broccoli. Förmedlar även en och annan irisk glosa med risk för tungbrytning;

Sláinte - Skål (I princip den enda fras du behöver kunna)
Cad e´mar a tá tú ?- Hur mår du?
Tá mé go maith - Jag mår bra
Dia Duit - Hej
Le do Thoil - snälla
Go raimh maith agat - Tack
Níl aon tintéan mar do thintéan fein - Ther´s no place lika home
Nollaig shona duit - God jul
Maith thú - Bra gjort

Slán - Hej då

Greyhound racing

Lördagen spenderades på Shelbournepark när snubbel med vänner för första gången besökte en hundkapplöpning. Trots den stundtals bitande kylan och förseningar var det hela en riktigt kul upplevelse. Shelbournepark är en modern anläggning med restaurang, bar och café. Man behöver inte vara så insatt i grayhound racing för att ha kul. Det hela är ganska lätt. Spela på vinnare eller placering, gå efter oddsen eller ta ett snack med de "lokala" experterna som står överallt och hojtar med en guinnes i handen. Nu gick det inget vidare för mig som surt fick se min hund passerad på mållinjen i ett av loppen. Sleepy däremot jublade när hunden Hooter Macooter sprang i mål till oddsed 4 ggr stålarna. Kvällen fortsatte sedan på Pravda... men det är en helt annan historia..med andra sorts hundar..

Bäst: Grayhound! Vilken Speed!
Sämst: Min avsaknad av nybörjartur samt tre fulla tyskar som ständigt skanderade; Who let the dogs out! ho! ho!

Alright

Den passerade helgen var förhållandevis lugn. Att dra ner på tempot, relaxa och luta sig tillbaka med en kopp te i handen var något som snubbel behövde. Som substitut för fester och barer blev biografen tillhållet under lördagskvällen då jag tillsammans med sleepy vilade ögonen på filmen The Departed. Med Jack Nicholson och Leonardo Di Caprio i högform var denna gangster/thriller/action -historia klart sevärd. Biografen ligger endast några hundra meter från snubbelhemmet och detta kan nog få en del konsekvenser då bio är en ganska underhållande aktivitet vilket jag även bevittnade under onsdagen då Borat framkalladeen hel del skratt. En runda på stan slutade med en shopping-orgie. Förutom några nya paltor investerade jag ett playstation. Fick dock pisk av sleepy i NHL 07 och funderar således på att lämna tillbaka spelet som den dåliga förlorare jag är. Hur som helst är det kul med lite underhållnig hemma i lägenheten som blir allt kallare. Mysfaktorn är hög med alla ljusen (som är där för överlevnad, då det emellanåt blir ganska kallt i lgh) Dublins milda novemberväder faller mig i smaken. I staden har jul-pyntet redan börjat lysa med sin närvaro och det lär väl inte dröja länge innan man ser en och annan förvirrad tomte irra runt på Henry Street. Under söndagen pauserade jag min kropp på soffan nästan hela dagen, och det med glädje. ¨

Veckan ligger öppen för snubbel! Behöver bara överleva måndagen..

Bäst just nuI slupmässig ordning:

1. Borat
2. Gerba mate (te med tobakssmak från argentina)
3. Glenn Quagmire (from famely guy) - Alright!
4. tv-spels revival a´la 15 bast på nytt.

sämst: MFF - 7 plats...

Let´s go Murphys!

I går kväll förflyttade jag mig till The Ambassador Theatre för att bevittna ett gig med Dropkick Murphys.
Förband var The Living End från "down under" som röjde på ganska bra. Musiken hade starka influenser av Green day. Skulle jag vilja vara elak skulle jag kunna säga att det var ett australisk plagiat av green day fast sämre och med en känsla av pojkband. Vid närmare eftertanke kunde de ha spelat tonårsgrabbar i den eviga såpan neighbours (som jag för övrigt börjat följa på RTE2, enda kanal som vi får in med vår antenn) Ett plus till basisten dock, som lirade på en gammal kontrabas. Coolt. Men eftersom jag inte är en elak person nöjer jag mig med att konstatera att det var helt okej bakgrundsmusik till öldrickande irländare som ivrigt väntade på kvällen huvudakt.

Let´s go Murphys! Mina förväntningar var högt uppskruvade på Boston-bandet med Irländska rötter. Lite väl uppskruvade kanske visade det sig, då jag tyckte att ljudet var kasst. Bara vissa instrument nådde mina öron och sången kom bort emellanåt. Dock kan men ej klaga på öset. Både på scen och bland alla tokiga männisor som fyllde the Ambassador Theatre.
På det stora hela var det en medelmåttig konsert i mina öron. No more. No less.

Bäst: Allsången i de flesta låtarna. Fields of Athenry och The Clash -covern; Guns Of Brixton

Sämst: Ljudet och en aspackad gammelmorfar på en sådär 65 höstar som spillde ut öl över mig 3 ggr.

46 dagar kvar till julafton.

Glendalough

En dagstur till Glendalough stod på lördagens schema i snubbel-kalendern. 90 minuters bussfärd söderöver, genom berg och dalar hamnar man i county wicklow - "the garden of Ireland". Med facit i hand kan jag endast hålla med. Glendalough- "de två sjöarnas dal" var färgat av höstens allafärger. Vi förflyttade oss på en 8 km lång vandringsfärd genom natur och historia. Keltiska kors, kloster från 500 -talet möttes oss där vi gick med solen i ögonen. Vandringen var en skön kontrast till Dublins urbana omgivningar med fågelkvitter istället för ambulans-siréner och höstöv istället för gamla metro-tidningar.

Bland Älvor och Monster

Läser på aftonbladets hemsida om snökaoset i Sverige. Slask halka och leende miner från undertecknad. Här snöar det sällan och kvicksilvret kryper aldig under noll, sägs det. Peppar Peppar.

Halloween präglade helgen i Dublin. På tisdagen nådde firandet sin kulmen. Då mötte jag monster och älvor på gatorna. Häxorna var fler än vanligt, om än något mer berusade. Batman dansade medans Robbin höll en lägre profil och tittade på. (trodde det var tvärt om jag). Frankenstein stod och brölade med en guinnes i baren, ivrigt raggandes på en Catwoman i för tighta kläder.
Alla följde dock inte "Monster-temat" Flera vilsna människor såg sin chans att förverkliga sina perveterade drömmar och klä ut sig till vad som helst; Beethoven, servetriser (the dirty kind). Eller varför inte Trans-omen; Fantomens tveksamma bror. Kidsen badade i godis som de hotfullt lycats skrämma till sig av snälla grannar. "Trick or treat" har mer blivit "give me candy or else i will pee on you door". Halloween är verkligen en kommersiel framgång. Precis allt kan köpas med halloween-tema. Min persoliga favorit är gravstenar av plast med texten "R.I.P" som man kan hänga på väggen och som lyser i mörkret. Irländarna firar Halloween hårt. Klart! Det är ju deras tradition. Dock hoppas jag att firandet i sverige försvinner fortast möjligt. För när allt kommer omkring är det framförallt en högtid för butiker som säljer en massa skräp och ett tillfälle för bortskämda snorungar att frossa i godis. (säger snubbel då halloween inte firades speciellt mycket när han var barn)

Gillar skräckfilmer dock, missade tyvärr saw-medley´t med tre filmer på raken.

Såg Trainspotting igår. Lika bra som sist jag såg den för en ungefär 8 år sedan.
Mark, Spud och Sick-boy ,Begbie och Tommy - Perfekta objekt för nästa års halloween. Blir nog svårast och klä ut sig till spud dock.

Choose life

Kalla mig galen

Total avsaknad av verklighetsuppfattning är tillståndet
Att skratta och hoppa och mista förståndet
Att le utan lyckan är som att gå utan kryckan,
säger den förvirrade gestalten i spegeln och fortsätter;
Kalla mig galen när jag talar
till desorienterade stackare som samvetskvalar
och letar efter lyckan med inbyggd framgångsradar
Öppna ögonen och släpp in ljuset
Ta en klunk av det lilla livet och känn ruset
Snurra runt och se trädtoppar dansa med solen
Rostat bröd, marmelad och gunga på stolen
Jordgubbsglass som rinner och dingla med fötterna i poolen
Öppna munnen och känn smaken
Smek den solbrända huden som är len och naken
Tungor som leker och mister sansen
Kroppar som dansar och mister balansen
Ta chansen! Att mista förståndet.

Välkommet besök!

På torsdagen landade flyget från malmö med gamla vänner och nya bekantskaper. Till min stora glädje hadevänner från O-town tagit klivet med intiativet att pröva på Dublin-livet. Om än endast för en helg. Med sig hade sällskapet tagit med sig solen (som förmodligen saknades hemma i sverige) och den deprimerande väderprognosen fick se sig besegrad. På Torsdagen avnjöts det italiensk mat I tempel bar på II Barccaro följt av ett besök på the Mezz för att avsluta natten till toner av traditionell musik på The Quays Bar.

Fredagen inleddes med en utflykt till Bray. En liten kustby ca en timme söder ut med darten (tåget).Lina och Åsa snurrade i butiker med jag tillsammans med Kosmos och Dea hängde på baren med en guinnes i handen. Passade även på att avnjuta den irländska cidern Bulmers somsmakar som om man blandar vitt vin med cider och en stänka av öl. Smakar beskt till en början men har en viss charm efter några försök. Strandpromenaden avslutades med mat på porterhouse och fika innan en darten tog oss tillbaka till Dublin. En färd dom präglades av en panikfull väntan efter WC. Väl framme tog kvällen fart, ett besök på den alltid lika trevliga puben the Lotts (där två danskar tillsynes är en del av inredningen och där de för kvällen visade en match mellan liverpool och blackburn från 1985). En snubbe med gitarr höjde stämningen och berusningen ökade.Då mitt minne är något diffust tror jag att kvällen avslutades på sovjetiska puben Pravda eller vid närmare eftertanke vad det nog på Oliver St John Gogarty's där tonerna till dirty old town och you´l never walk alone ekade.

på lördagen anslöt sleepy till församligen som skulle gå i shoppingens tecken. Med undantag för dea (som fyndade en gul-blå tränings jacka med tillhörande cigarett-brännnmärken och sot-mönster) var det Lina och åsa som shoppade.På Cafe en seine hamnade vi framför en rugby-match. Sleepy och Kosmos fick bartendern att göra skäl för sin lön. (En sysselsättning som de skulle komma att praktisera hela kvällen) efter en måltid på en china resaturang tog kvällen fart igen. Det blev en favorit i repris på the Lotts. Live musiken fick en ny dimension då sleepy "hjälpte" sångaren på traven i Beatleslåt efter Beatleslåt.
Sedan tog vi sikte på pravda. Dock var vissa (inga namn nämnda) lite väl glada och förfriskade och nekades inträde. På sin é möttes alla upp för att avsluta helgen.
Med saknad tog jag och dublin farväl av ett gäng trötta, tappra vänner på söndagmorgonen.(klockan skulle visst vridas tillbaka en timme, Hoppas ni ej stod för länge o väntade på bussen)

Snubbel tackar Åsa, Lina, Kosmos och Dea för en riktigt kul helg!

Tack även för presenterna (och tidningarna Kosmos ;)

Bild 1: The Lotts

Bild 2: Stranden i Bray

Bild 3: Oliver St John Gogarty's

Essex Green på Whelan´s

Under gårdagen förflyttade jag mig till Whelans för att bevittna ett gig med Essex Green. Whelan´s är en konsertlokal där avståndet till scenen är lika kort som till baren.Påminner lite om södra theatern i stockholm, något mindre dock och inte lika elegant. På Whelans rådde det en avslappnad stämning. Folk var trevliga, speciellt en helylle blondin vid namn Jackie. (Konstigt namn på en tjej med långa, blonda lockar, blåa ögon och djup dekolletage. Sarah eller Michelle hade passat bättre. ) Jackie var själv musiker men även skådespelare. Hennes framgångar får i mitt tycke anses tveksamma då ingen av alla människor där inne kände igen denna "superstjärna". Och vad gjorde hon där alldeles själv? Dessutom envisades hon med att viska så fort hennes skådespelar karriärkom på tal. Jackie var enligt mitt tycke en riktigt fin pingla med ett ett leende som gjorde min tillvaro där allt mer angenäm. Brooklynbandet Essex Green var helt ok i min mening och deras spelning var mycket uppskattad i "indie-city" Dublin. Dock var förbandet riktigt usla.Två tragiska halvfigurer som turades om att missahandla min öron med en massa skrammel. Kvällen var lyckad. Dagens uppvakande påmminde mig om rödvinet från igår. Inte lika trevligt att åka till jobbet i morse. Är grumlig i huvudet. Ikväll är det Firmafest. Snubbel känner dock för och gå hem o lägga sig.

http://www.whelanslive.com/

Working Class Heroes

Efter en match med Bohemian FC matchen tog Jag tillsammans med Morten och Christian sikte på The Lotts. Efter att ha "jobbat" till kl 23.30 dök även Sleepy upp. Till allas stora glädje. Levande musik och god stämning präglade vistelsen på eleganta Lotts. När klockan närmade sig 2 tog vi sikte mit Sin E. En stämningsfull pub, alltid packad med folk som gillar bra musik. 50-talet hade även letat sig dit denna afton, iallafall genom högtalarna. När folk gick helt "bananas" till banjo-melodin till filmen"sista färden"visste jag inte om jag skulle bli förtjust eller förskräckt.

Lördagen började med att jag och Sleepy vilade ögonen på Liverpool- Blackburn på lokla puben. Sedan drog vi o käkade på en Tapas bar för att efter det ta oss vidare ner till Temple bar och kvällens main event; Workingclass heroes. En musikfestival där Dublins underground music får visa sig från sin bästa sida. Alla band lirar endast en halvtimme var. Tyckte det var riktigt bra imellanåt. Innan dimman blev för tjock kunde jag i allafall konstateraatt grupperna Lost och Orphan code var mycket bra. Lite franz ferdinand imellanåt i bägga banden tyckte jag. Dock lät orphan code mycket hårdare live än de 2 tunes jag lyckats hitta på nätet. Jag och sleepy hakade på några Irländare som var mycket vänliga och drog oss runt på olika barer som ingick i festivalen.Helt plötsligt fann vi oss själva tillsammans med Jylland, Morten och några av våra co-workers på Pravda. Pravda är en cool rysk bar/nattclub vars dekor är en resa genomtiden tillbaks till det gamla Sovjet. Dock var folket mycket blandat och musiken riktigt bra. Var ett tag sen man hörde blur, eller I am the walrus med beatlespå en bar eller nattklubb. På söndagen såg jag och sleepy en mycket snygg film- Stay. En obegriplig thriller som lämnade en massa frågetecken efter sig. Helt klart sevärd om man gillar knasiga filmer a ´la Donnie Darko.

Lite band;

Lost http://www.lost-official.com/
Orphan Code http://www.sonicbids.com/epk/epk.asp?epk_id=77615
Delorentos http://student.dcu.ie/~mccormr7/del2/index.htm

Film; http://www.imdb.com/title/tt0371257/ (om någon förstår filmen kan de ju posta en kommentar)

Bohemians FC - St.Patrick's Athletic

Besöket på Dalymount Park var startskottet på helgens bravader. Innan match samlades Danielle, Jylland , Morten och jag på "the hat" för och ta en öl med supporters till Bohemian FC. Ungefär en 4000 åskådare hade följt vårat exempel och tagit sig till arenan. Trots ständigt övertag i matchen så förlorade Bohemians matchen efter ett sent mål av "st paddys". Kvaliteten på matchen kan jämföras vid superettan skulle jag vilja säga, dock något högre tempo. Med kulmage, svart mustach och något längre än den genomsnittlige dvärgen såg målvakten i Bohemians dock ut att tillhöra korpennivå. Tugget på läktaren bekräftade mina misstankar om att målvakten, som även går under benämningar som"wanker","midget"och "useless stinking bastard" är lagets stora akilleshäl. Dock var stämningen på arenan och puben annars mycket familiär. En gammal man med hes röst utbrast till och med "Malmö FF" när han fick syn på min halsduk. Vårt samtal övergick tyvärr mer åt att prata abba, och när Agnetha Fältskogs bakdel kom på tal gick jag därifrån. Abba är verkligen legender här. Dock ser det mörkare ut för Bohemians eller "gypsis" som de även kallas.I och med fredagens förlust är de nu indragna i bottenstriden. Även Danielle gillade den mer familiära stämningen -"Inte som San Siro i Milano, där folk kastar mopeder från läktaren, kids bär kniv och folk tar självmord genom att hoppa från översta läktarsektionen". Nästa match spelas fredag den 27 okt, när UCD kommer på besök.

Ett skott ett mål för Sweden

Hur kultur och musikintresserad man än försöker vara (eller ge sken av) så är det mina primitiva intressen som verkligen glädjer mig just nu. Sveriges lysande insatser i EM-kvalet mot Spanien och Island ökade mitt välbefinnande och det är med stolthet man proklamerar ut sitt ursprung på puben. -"Ibrahimovic? Larsson? Ljungberg?", frågar de och ser förvånade ut när jag förklarar att ingen av de är med.-" Ilmaander, Albeck"?, oh!Albeck. He scored against England in World cup! - Allbäck äger.
Roligt att Olofstöms IK går bra i söderettan i Hockey med. Dock sörjer jag fortfarande MFF´s kräftgång. Ikväll väntar ett besök på Dalymount Park för att se en match med kvartersklubben; The Bohemian FC, som just nu sladdar i botten av den Irländska högsta divisionen.Jag och fiorentina-supportern Danielle ska tillsammans med några fotbollsintresseade danskar beblanda oss med "the locals" på ståplast.

Får tipsa om en rolig serie; http://www.wulffmorgenthaler.com

Med Burt Reynolds genom helgen

Helgen passerade fort förbi. Kanske till o med lika fort som Burt Reynolds (aka bandit) passerade sheriff Buford T Justice i "Nu blåser vi snuten" 1977. I avsaknad av en svart Trans-am fick helgen istället ikläda sig Dublins blöta, gråa, blåsiga outfit. Med jobbarfest som första punkt på dispositionen började fredagen på Morgan bar. Dessförinnan gjorde jag en avstickare till Emil för några förberedande öl.På vägen dit fick jag bekanta mig närmare med några kids som i brist på upmärksamhet och moderlig kärlek hoppade fram och viftade med kniv. Tysnad uppstår.
-"Did I scaaare ya!" utbrister den ena. Jag tittar ner och ser en fräknig ligistunge med snor i näsan. Fällkniven är röd och ganska oskyldig jämfört med ansiktsutrycket.
-"mayby" svarar jag med sömning röst och försöker låta som om jag brukar bli hotad med kniv dagligen. När kidsen märker mitt svaga intresse för att bli rånad, tänder de en halloween-smällare o kastar på gatan. Till min stora förvåning smäller den riktigt högt. Några gamla kråkor flyr ekot som svajar mellan skitiga husfasader. Jag är mäkta imponerad. De smäller mycket högre än de china-puffar jag fick nöja mig med i samma ålder. Genast är de mycket trevligare och undrar om jag behöver hjälp. Får ett sms av Emil som förklarar att jagär på helt fel ställe. "Det menar du inte" tänker jag för mig själv samtidigt som jag tar förväl av två framtida bankrånare.
Efter en halvtimmes "15-minuters" promenad är vi framme vid the Morgan och kvällen tog sin början. Några av mina co-workers visar sig vara rena party-djur. Med saltet i näsan och citronen i ögat sveper buffy tequila till omgivningens stora förtjusning (och fasa). Festen fortsätter på Cafe en seine, en nattclub/bar/café och tillhåll för alla mellan 19 och 60 visar det sig. Med en viss belåtenhet konstaterar jag att mina co-workers verkar helt reko. Själv håller jag en ganska låg profil som sig brukligt när man med alkoholens påverkan socialiserar sig med nya männikor.
Till Sleepys stora glädje har hans flickvän, Sabi ,kommit på besök. Denna glädje smittar av sig även på mig då Sabi är en riktigt trevlig pingla. På lördagen slår vi följe till italienaren Danielle och hans namnlösa flickvän (trots upprepade försök har jag inte kommit underfull med vad hon heter, ingen annan heller för den delen). Efter en trevlig middag med vissa språkliga barriärer så ledsagas vi av Danielle till a "very god bar" i närheten. Sin vana trogen betygsätter han barerna efter priserna på whisky och öl. Då en whisky endast kostar 3.50 euro förstår jag varför en gammal gubbe sitter och sover i baren. Jag har även förståelse för danielles anekdot från kvällen innan, om en kille som varvade guinnes med whisky ända tills han föll av stolen och fick åka ambulans. Till min stora glädje levererar bartendern mig nyheten om sveriges exelenta vinst över Spanien i rådande EM-kval. Jag noterar även bartenderns snopna min över Irlands debakel mot cypern. 5-2. Med skamsen min tittar han mot mig samtidigt som han serverar en landsman ännu en whisky och konstaterar att det måste varit tidernas underskattning.

Under söndagen pauserade jag min trötta kropp på soffan. På sleepys initiativ hade Sabi tagit med sig Mando diao´s nya från svedala. Tillsammans med the bravery och the pogues är Mando diao centrum för mitt öra just nu. Nya albumet; Ode to ochrasy och låten TV & Me äger.

Gynnsamma missöden

Några få missöden har fått gynnsamma konsekvenser. I desperation köpte vi en begagnad tv av en kollega på jobbet. Vårt hastiga beslut var något obetänksamt då vi med stor besvikelse konstaterade den totala saknaden av TV-uttag. I förtvivlan över denna fasa inhandlade jag och Sleepy en halvfabrikerad pizza för att dämpa sorgerna.Vårt hastiga beslut var något obetänksamt då vi med stor besvikelse konstaterade den totala saknaden av värme i Ugnen. Detta intermezzo har minskat mitt tålamod markant. Mitt hat till våra Hyresvärdar har intensifierat i takt med övergivna löften och total avsaknad av service. Dessa händelser har fått följande konsekvenser:

Snubbel har slutat att vara Naiv för att övergå till mer ondskefull. Som substitut för tv´n har snubbel återupptäckt boken som en mycket underhållande kamrat på Caféer, bussar (och buss hållsplatser) och slitna parkbänkar. Faktum är att all min bortkastade tid vid bushållsplatser har nu förvandlats till en nöjesfylld verklighetsflykt. Läste hela 45 sidor av Jonas Hassen Khemiris lysande skapelse - Montecore, i väntan på buss 40 D hem från jobbet. Tog endast fem fantasiminuter innan bussen kom. För övriga stackare där tog bussen 50 minuter. Suckers! , tänkte jag när jag med ett smile bemötte deras suckande miner. Vad spelar det för roll att det är rött ljus i evigheter när man åker surfingbräda på fantasins vågor! Ett gäng stillösa grabbar med mysis-brallor och överdimensionerade plast -diamanter i öronen tittar argt mot min belåtenhet. Eftersom jag numer är ond bemöter jag deras blickar med en galet stirrande blick. De tittar bort. Suckers! Buss 40 D! I rule!


Att ugnen inte verkar fungera stör mig dock..

Och det hade inte varit helt fel med ett och annat tv-program...

Dessutom får jag tacka sleepy för att jag får låna hans Lap top, och Family Guy dvd. Hysteriskt roligt!! Peter Griffin rules!

Öde gator

Alarmet på mobilen signalerar begynnelsen av ännu en dag.
Tiden visar 4:30. Lågan på ljuset flammar fortfarande på grund av
min oförmåga att minnas. Tiden är begränsad. Rutinen ordinär.
Med dimmig syn och stela ben förflyttar jag mig själv genom öde gator.
Dublin sover liksom jag, i bussen på väg till jobbet,
vaknar jag av en våldsam kollision med verkligheten.

Framme.

En Milanesare I Dublin

I lördags var jag Sleepy på the Ould Dubliner med Danielle och flickvän för att dricka några öl i goda vänners lag. Danielle är en ständigt leende Italienare som jag och Sleepy delade rum med vår första tid här. Denna Milanesare, Uppväxt i Toscana, är en riktigt layback figur som på något sätt alltid är rolig.Vet inte om det beror på hans hysterisk roliga engelska med kraftig italiensk brytning (lady o lufsen kocken) eller de finurliga betraktelser som han gärna delar med sig av. Kåserier om Italien och livet; som före detta antifascistisk rebell, som student, om Neapel och de skumma människorna därifrån, om ungdomen i Toscana, om passionen för matlagning, om resor i Europa. Med sitt öppna sinne är Danielle en enkel karaktär att ha och göra med. Har till och med besökt Sverige, nåja Malmö iallafall. Han kom ungefär samtidigt som Snubbel till Dublin. Han hade en månad på sig att fixa ett jobb och boende tills hans flickvänskulle komma över. Efter 28 dagar hade Danielle fortfarande varken jobb eller lägehet. En kritisk situation för vem som helst kan tycka, men ej för danielle som fortfarande verkade helt obekymrad, trots påtryckningar från sin käresta hemma i Milano. Danielle hade varit flitig och delat ut sitt cv överallt, snurrat runt i hela Dublin efter jobb och lägenheter och kanvid det här laget varenda gata (vilket är bra för en annan vars lokalsinne är begränsat). Med sina kockkunskaper letade han jobb på olika restauranger. En baggis enligt honom då många italienska restaurangeri Dublin saknar en genuin Italienare som kock! Det gick dock svårare än väntat. På grund av sin ekonomiexamen var han tydligen överkvalificerad.

Överkvalificerad, blir så itrriterad på det begreppet. Kan man vara FÖR bra för någonting? Det är väl upp till var och en vad man vill göra. Lösningen var dock enkel för Danielle.Han tog helt enkelt bort allt som hade med utbildning och göra på CV´t. Nu ville alla ha honom och Danielle tog jobb som kock på universitetet (Ironsikt nog). Sensmoral: Var ej för ambitiös. En dag senare hade han även fixat en lägenhet. Följande dag anlände flickvännen, som trots min föreställning var riktigt trevlig.

Mission accomplished.

ITALIAN SALMON PASTA
2 salmon steaks (rökt lax), 1 inch thick1/4 c. Marsala wine2 tsp. tarragon4-5 cloves garlic, minced1/3 c. whipping creamSalt and pepper, to taste4 leaves fresh basil, chopped2 tbsp. fennel seed4 green onions, choppedSm. bell pepper, chopped2 tbsp. olive oilFavorite pasta - enough for 4
Heat olive oil in large pan. Put water on to boil for pasta (salt and oil pasta water). Saute garlic, onion and bell pepper for one minute. Add marsala, cover and let simmer for 5 minutes. Stir in fennel, tarragon, whipping cream and fresh basil. Place salmon steaks on top of mixture spooning some of the mixture on top of them. Cover and let simmer for 10 minutes. Cook pasta.

Uttalas; Pasta Saaalmoon...

September

Och så har plötsligt en månad passerat sedan jag satte min första fot i Dublin.S å innan jag börjar tampas med oktober kanske en kort summering vore på sin plats. Förvandligen från turist-aktig halvfigur till en riktig dubliner går sakta men säkert frammåt. Jag tittar allt mer sällan åt fel håll när jag går över vägen och antalet nära-döden upplevelser har således minskat till endast ett fåtal per dag .(Vänstertrafik) French fries (aka chips) går att äta till precis allt. Guinness är en del av den dagliga kosten. Sirener och tutor är trots allt ganska sövande ljud. Åka buss är ett sätt att umgås med andra, en form av påtvingad hobby, nästan en livsstil. Sociala aktiviteter som och äta mat och umgås på puben är viktigare än hur man ser ut och bor.

Kneget

För att överleva allmänhet behöver man någon form av inkomst. Detta gäller även på Irland. Därför har även jag ett jobb. Förutom att jobbet finansierar mina äventyr ger det även värdefull erfarenhet. Utan att gå in på allt för mycket vad jobbet handlar om kan jag nämna att det handlar om kommunikation och service. Människor som har problem med det som vi håller på med kontaktar mig för att få nödvändig information, hjälp och vägledning. Med andra ord kan man säga att en massa människors öde vilar i mina händer. Dessa männsikors öde påverkar en del andra människor som i sin tur påverkar många andra. Resultatet av denna dominoeffekt är att jag indirekt kontrollerar och ansvarar för en massa människors välbefinnande.

The Streams of Whisky

Hej fredag! Du kom inte en sekund för tidigt. Hade torsdagen varit lika trevlig hade jag inte längtat lika mycket efter dig. Har varken tid eller kraft och skriva någon utförlig historia just nu om alla hinder och problem som prövat mig under veckans avslutning. Med ett leende på mina läppar tänker jag grina oturen i anskiktet, borsta av mig ansvaret från mina axlar för att försvinna in i dublin dimman.

"I am going, I am goingAny which way the wind may be blowingI am going, I am goingWhere streams of whiskey are flowing" , Shane MacGowan

-

Bolton Street - Snubbels nya hem

Delar Lägenhet med Sleepy. En vecka har gått sedan vi flyttade in på Bolton street. Valde mellan lyx på Landsbygden eller bo i city där man har nära till allt. Det blev det senare. I vår trapp bor en indisk familj. Möter ett nytt ansikte varje gång jag öppnar dörren, undrar hur många de bor där inne? Luktar lite skumt i trappen, kan beror på att folk hänger tvätt där, eller den 100 år gamla heltäcknings-mattan. Övriga alternativ väljer jag att inte fundera över. Vi har två stora fönster. Genom dem hörs dånet från den intensiva trafiken. Under oss ligger det en rumänsk livsmedelsbutik som säljer rumänska chips med smak av tidningspapper. Har tagit ett tag och vänja sig vid vår nya residens men det känns all mer som hemma. Tror Sleepy instämmer även om han verkar oroa sig över det faktum att vi inte har någon TV. Läget är helt perfekt. Gångavstånd till allt i princip (Gångavstånd är en subjektiv bedömning). Mycket skönt med tanke på att bussar och taxis kommer och går när de behagar. Här existerar inga precisa tider. Allt inom en timme varkar anses okej. Otroligt frusternade för en som kommer från svedala där "att komma i tid" är något som kommer med modersmjölken. Finns en viss charm med vår skamfilade lägenhet. Eller är det kanske något man intallar sig själv när man vandrar förbi nyrenoverade Penthouses, med glasbalkonger och Klara färger.

Med natten genom O´Connell Street

Med andan i halsen springer snubbel upp för O´connell street. Regnet står som spön i backen. Hjärtslagen Ackompanjeras av sirener och och stim. Bredvid statyn av Daniel O´connell hänger knytnävarna i luften. Förevigad av sten tittar han ner, den gamle nationalist hjälten. Några överförfriskade Irländare ligger i en vattenpöl och brottas. Nästan 100 år sedna revolutionen härskar våldet fortfarnade på O´connell street, om än för några få minuter. Den Irländska polisen "Garda" rycker in och avbryter tummultet med några väl riktade batongslag. Kläderna är genomsura nu. Ingen idé och springa mer. Rundar hörnet till Parnell street. Utanför en pub halvligger en gammal sliten tant och beklagar sig, benet verkar brutet, ambulansen stannar till. Jag snubblar vidare längst gatan, trött och avtrubbad. Ljudet från O´connell street känns allt mer avlägset. Stillheten följer mig resten av vägen hem. Somnar innan huvudet träffar kudden.

Prolog

Med budgetflyg och hunger efter nya erfaranheter lämnade Snubbel landet lagom för att bege sig till den gröna ön. Tre veckor har passerat på tre sekunder. Dublin framstår allt mer som en gammal boxare. Ärrad men stolt, skitig men vacker, glad men allvarlig. På ålderns höst fajtas den gamla stan för tillfället endast med sitt förflutna. Med friska EU-stålar och massindvandring är Dublin en stad i förändring. Skamfilade hus får sällskap av nya och människor från alla världens hörn flyttar hit. På pubarna hittar man genuina Irländare, turister och vilsna människor som undertäcknad med en Guinness i handen och skrattet i halsen. Europa har kommit till Irland för och stanna men är Irland redo för Europa? Och framför allt, är Dublin redo för Snubbel?