Med natten genom O´Connell Street

Med andan i halsen springer snubbel upp för O´connell street. Regnet står som spön i backen. Hjärtslagen Ackompanjeras av sirener och och stim. Bredvid statyn av Daniel O´connell hänger knytnävarna i luften. Förevigad av sten tittar han ner, den gamle nationalist hjälten. Några överförfriskade Irländare ligger i en vattenpöl och brottas. Nästan 100 år sedna revolutionen härskar våldet fortfarnade på O´connell street, om än för några få minuter. Den Irländska polisen "Garda" rycker in och avbryter tummultet med några väl riktade batongslag. Kläderna är genomsura nu. Ingen idé och springa mer. Rundar hörnet till Parnell street. Utanför en pub halvligger en gammal sliten tant och beklagar sig, benet verkar brutet, ambulansen stannar till. Jag snubblar vidare längst gatan, trött och avtrubbad. Ljudet från O´connell street känns allt mer avlägset. Stillheten följer mig resten av vägen hem. Somnar innan huvudet träffar kudden.