Öde gator

Alarmet på mobilen signalerar begynnelsen av ännu en dag.
Tiden visar 4:30. Lågan på ljuset flammar fortfarande på grund av
min oförmåga att minnas. Tiden är begränsad. Rutinen ordinär.
Med dimmig syn och stela ben förflyttar jag mig själv genom öde gator.
Dublin sover liksom jag, i bussen på väg till jobbet,
vaknar jag av en våldsam kollision med verkligheten.

Framme.