Välkommet besök!

På torsdagen landade flyget från malmö med gamla vänner och nya bekantskaper. Till min stora glädje hadevänner från O-town tagit klivet med intiativet att pröva på Dublin-livet. Om än endast för en helg. Med sig hade sällskapet tagit med sig solen (som förmodligen saknades hemma i sverige) och den deprimerande väderprognosen fick se sig besegrad. På Torsdagen avnjöts det italiensk mat I tempel bar på II Barccaro följt av ett besök på the Mezz för att avsluta natten till toner av traditionell musik på The Quays Bar.

Fredagen inleddes med en utflykt till Bray. En liten kustby ca en timme söder ut med darten (tåget).Lina och Åsa snurrade i butiker med jag tillsammans med Kosmos och Dea hängde på baren med en guinnes i handen. Passade även på att avnjuta den irländska cidern Bulmers somsmakar som om man blandar vitt vin med cider och en stänka av öl. Smakar beskt till en början men har en viss charm efter några försök. Strandpromenaden avslutades med mat på porterhouse och fika innan en darten tog oss tillbaka till Dublin. En färd dom präglades av en panikfull väntan efter WC. Väl framme tog kvällen fart, ett besök på den alltid lika trevliga puben the Lotts (där två danskar tillsynes är en del av inredningen och där de för kvällen visade en match mellan liverpool och blackburn från 1985). En snubbe med gitarr höjde stämningen och berusningen ökade.Då mitt minne är något diffust tror jag att kvällen avslutades på sovjetiska puben Pravda eller vid närmare eftertanke vad det nog på Oliver St John Gogarty's där tonerna till dirty old town och you´l never walk alone ekade.

på lördagen anslöt sleepy till församligen som skulle gå i shoppingens tecken. Med undantag för dea (som fyndade en gul-blå tränings jacka med tillhörande cigarett-brännnmärken och sot-mönster) var det Lina och åsa som shoppade.På Cafe en seine hamnade vi framför en rugby-match. Sleepy och Kosmos fick bartendern att göra skäl för sin lön. (En sysselsättning som de skulle komma att praktisera hela kvällen) efter en måltid på en china resaturang tog kvällen fart igen. Det blev en favorit i repris på the Lotts. Live musiken fick en ny dimension då sleepy "hjälpte" sångaren på traven i Beatleslåt efter Beatleslåt.
Sedan tog vi sikte på pravda. Dock var vissa (inga namn nämnda) lite väl glada och förfriskade och nekades inträde. På sin é möttes alla upp för att avsluta helgen.
Med saknad tog jag och dublin farväl av ett gäng trötta, tappra vänner på söndagmorgonen.(klockan skulle visst vridas tillbaka en timme, Hoppas ni ej stod för länge o väntade på bussen)

Snubbel tackar Åsa, Lina, Kosmos och Dea för en riktigt kul helg!

Tack även för presenterna (och tidningarna Kosmos ;)

Bild 1: The Lotts

Bild 2: Stranden i Bray

Bild 3: Oliver St John Gogarty's

Essex Green på Whelan´s

Under gårdagen förflyttade jag mig till Whelans för att bevittna ett gig med Essex Green. Whelan´s är en konsertlokal där avståndet till scenen är lika kort som till baren.Påminner lite om södra theatern i stockholm, något mindre dock och inte lika elegant. På Whelans rådde det en avslappnad stämning. Folk var trevliga, speciellt en helylle blondin vid namn Jackie. (Konstigt namn på en tjej med långa, blonda lockar, blåa ögon och djup dekolletage. Sarah eller Michelle hade passat bättre. ) Jackie var själv musiker men även skådespelare. Hennes framgångar får i mitt tycke anses tveksamma då ingen av alla människor där inne kände igen denna "superstjärna". Och vad gjorde hon där alldeles själv? Dessutom envisades hon med att viska så fort hennes skådespelar karriärkom på tal. Jackie var enligt mitt tycke en riktigt fin pingla med ett ett leende som gjorde min tillvaro där allt mer angenäm. Brooklynbandet Essex Green var helt ok i min mening och deras spelning var mycket uppskattad i "indie-city" Dublin. Dock var förbandet riktigt usla.Två tragiska halvfigurer som turades om att missahandla min öron med en massa skrammel. Kvällen var lyckad. Dagens uppvakande påmminde mig om rödvinet från igår. Inte lika trevligt att åka till jobbet i morse. Är grumlig i huvudet. Ikväll är det Firmafest. Snubbel känner dock för och gå hem o lägga sig.

http://www.whelanslive.com/

Working Class Heroes

Efter en match med Bohemian FC matchen tog Jag tillsammans med Morten och Christian sikte på The Lotts. Efter att ha "jobbat" till kl 23.30 dök även Sleepy upp. Till allas stora glädje. Levande musik och god stämning präglade vistelsen på eleganta Lotts. När klockan närmade sig 2 tog vi sikte mit Sin E. En stämningsfull pub, alltid packad med folk som gillar bra musik. 50-talet hade även letat sig dit denna afton, iallafall genom högtalarna. När folk gick helt "bananas" till banjo-melodin till filmen"sista färden"visste jag inte om jag skulle bli förtjust eller förskräckt.

Lördagen började med att jag och Sleepy vilade ögonen på Liverpool- Blackburn på lokla puben. Sedan drog vi o käkade på en Tapas bar för att efter det ta oss vidare ner till Temple bar och kvällens main event; Workingclass heroes. En musikfestival där Dublins underground music får visa sig från sin bästa sida. Alla band lirar endast en halvtimme var. Tyckte det var riktigt bra imellanåt. Innan dimman blev för tjock kunde jag i allafall konstateraatt grupperna Lost och Orphan code var mycket bra. Lite franz ferdinand imellanåt i bägga banden tyckte jag. Dock lät orphan code mycket hårdare live än de 2 tunes jag lyckats hitta på nätet. Jag och sleepy hakade på några Irländare som var mycket vänliga och drog oss runt på olika barer som ingick i festivalen.Helt plötsligt fann vi oss själva tillsammans med Jylland, Morten och några av våra co-workers på Pravda. Pravda är en cool rysk bar/nattclub vars dekor är en resa genomtiden tillbaks till det gamla Sovjet. Dock var folket mycket blandat och musiken riktigt bra. Var ett tag sen man hörde blur, eller I am the walrus med beatlespå en bar eller nattklubb. På söndagen såg jag och sleepy en mycket snygg film- Stay. En obegriplig thriller som lämnade en massa frågetecken efter sig. Helt klart sevärd om man gillar knasiga filmer a ´la Donnie Darko.

Lite band;

Lost http://www.lost-official.com/
Orphan Code http://www.sonicbids.com/epk/epk.asp?epk_id=77615
Delorentos http://student.dcu.ie/~mccormr7/del2/index.htm

Film; http://www.imdb.com/title/tt0371257/ (om någon förstår filmen kan de ju posta en kommentar)

Bohemians FC - St.Patrick's Athletic

Besöket på Dalymount Park var startskottet på helgens bravader. Innan match samlades Danielle, Jylland , Morten och jag på "the hat" för och ta en öl med supporters till Bohemian FC. Ungefär en 4000 åskådare hade följt vårat exempel och tagit sig till arenan. Trots ständigt övertag i matchen så förlorade Bohemians matchen efter ett sent mål av "st paddys". Kvaliteten på matchen kan jämföras vid superettan skulle jag vilja säga, dock något högre tempo. Med kulmage, svart mustach och något längre än den genomsnittlige dvärgen såg målvakten i Bohemians dock ut att tillhöra korpennivå. Tugget på läktaren bekräftade mina misstankar om att målvakten, som även går under benämningar som"wanker","midget"och "useless stinking bastard" är lagets stora akilleshäl. Dock var stämningen på arenan och puben annars mycket familiär. En gammal man med hes röst utbrast till och med "Malmö FF" när han fick syn på min halsduk. Vårt samtal övergick tyvärr mer åt att prata abba, och när Agnetha Fältskogs bakdel kom på tal gick jag därifrån. Abba är verkligen legender här. Dock ser det mörkare ut för Bohemians eller "gypsis" som de även kallas.I och med fredagens förlust är de nu indragna i bottenstriden. Även Danielle gillade den mer familiära stämningen -"Inte som San Siro i Milano, där folk kastar mopeder från läktaren, kids bär kniv och folk tar självmord genom att hoppa från översta läktarsektionen". Nästa match spelas fredag den 27 okt, när UCD kommer på besök.

Ett skott ett mål för Sweden

Hur kultur och musikintresserad man än försöker vara (eller ge sken av) så är det mina primitiva intressen som verkligen glädjer mig just nu. Sveriges lysande insatser i EM-kvalet mot Spanien och Island ökade mitt välbefinnande och det är med stolthet man proklamerar ut sitt ursprung på puben. -"Ibrahimovic? Larsson? Ljungberg?", frågar de och ser förvånade ut när jag förklarar att ingen av de är med.-" Ilmaander, Albeck"?, oh!Albeck. He scored against England in World cup! - Allbäck äger.
Roligt att Olofstöms IK går bra i söderettan i Hockey med. Dock sörjer jag fortfarande MFF´s kräftgång. Ikväll väntar ett besök på Dalymount Park för att se en match med kvartersklubben; The Bohemian FC, som just nu sladdar i botten av den Irländska högsta divisionen.Jag och fiorentina-supportern Danielle ska tillsammans med några fotbollsintresseade danskar beblanda oss med "the locals" på ståplast.

Får tipsa om en rolig serie; http://www.wulffmorgenthaler.com

Med Burt Reynolds genom helgen

Helgen passerade fort förbi. Kanske till o med lika fort som Burt Reynolds (aka bandit) passerade sheriff Buford T Justice i "Nu blåser vi snuten" 1977. I avsaknad av en svart Trans-am fick helgen istället ikläda sig Dublins blöta, gråa, blåsiga outfit. Med jobbarfest som första punkt på dispositionen började fredagen på Morgan bar. Dessförinnan gjorde jag en avstickare till Emil för några förberedande öl.På vägen dit fick jag bekanta mig närmare med några kids som i brist på upmärksamhet och moderlig kärlek hoppade fram och viftade med kniv. Tysnad uppstår.
-"Did I scaaare ya!" utbrister den ena. Jag tittar ner och ser en fräknig ligistunge med snor i näsan. Fällkniven är röd och ganska oskyldig jämfört med ansiktsutrycket.
-"mayby" svarar jag med sömning röst och försöker låta som om jag brukar bli hotad med kniv dagligen. När kidsen märker mitt svaga intresse för att bli rånad, tänder de en halloween-smällare o kastar på gatan. Till min stora förvåning smäller den riktigt högt. Några gamla kråkor flyr ekot som svajar mellan skitiga husfasader. Jag är mäkta imponerad. De smäller mycket högre än de china-puffar jag fick nöja mig med i samma ålder. Genast är de mycket trevligare och undrar om jag behöver hjälp. Får ett sms av Emil som förklarar att jagär på helt fel ställe. "Det menar du inte" tänker jag för mig själv samtidigt som jag tar förväl av två framtida bankrånare.
Efter en halvtimmes "15-minuters" promenad är vi framme vid the Morgan och kvällen tog sin början. Några av mina co-workers visar sig vara rena party-djur. Med saltet i näsan och citronen i ögat sveper buffy tequila till omgivningens stora förtjusning (och fasa). Festen fortsätter på Cafe en seine, en nattclub/bar/café och tillhåll för alla mellan 19 och 60 visar det sig. Med en viss belåtenhet konstaterar jag att mina co-workers verkar helt reko. Själv håller jag en ganska låg profil som sig brukligt när man med alkoholens påverkan socialiserar sig med nya männikor.
Till Sleepys stora glädje har hans flickvän, Sabi ,kommit på besök. Denna glädje smittar av sig även på mig då Sabi är en riktigt trevlig pingla. På lördagen slår vi följe till italienaren Danielle och hans namnlösa flickvän (trots upprepade försök har jag inte kommit underfull med vad hon heter, ingen annan heller för den delen). Efter en trevlig middag med vissa språkliga barriärer så ledsagas vi av Danielle till a "very god bar" i närheten. Sin vana trogen betygsätter han barerna efter priserna på whisky och öl. Då en whisky endast kostar 3.50 euro förstår jag varför en gammal gubbe sitter och sover i baren. Jag har även förståelse för danielles anekdot från kvällen innan, om en kille som varvade guinnes med whisky ända tills han föll av stolen och fick åka ambulans. Till min stora glädje levererar bartendern mig nyheten om sveriges exelenta vinst över Spanien i rådande EM-kval. Jag noterar även bartenderns snopna min över Irlands debakel mot cypern. 5-2. Med skamsen min tittar han mot mig samtidigt som han serverar en landsman ännu en whisky och konstaterar att det måste varit tidernas underskattning.

Under söndagen pauserade jag min trötta kropp på soffan. På sleepys initiativ hade Sabi tagit med sig Mando diao´s nya från svedala. Tillsammans med the bravery och the pogues är Mando diao centrum för mitt öra just nu. Nya albumet; Ode to ochrasy och låten TV & Me äger.

Gynnsamma missöden

Några få missöden har fått gynnsamma konsekvenser. I desperation köpte vi en begagnad tv av en kollega på jobbet. Vårt hastiga beslut var något obetänksamt då vi med stor besvikelse konstaterade den totala saknaden av TV-uttag. I förtvivlan över denna fasa inhandlade jag och Sleepy en halvfabrikerad pizza för att dämpa sorgerna.Vårt hastiga beslut var något obetänksamt då vi med stor besvikelse konstaterade den totala saknaden av värme i Ugnen. Detta intermezzo har minskat mitt tålamod markant. Mitt hat till våra Hyresvärdar har intensifierat i takt med övergivna löften och total avsaknad av service. Dessa händelser har fått följande konsekvenser:

Snubbel har slutat att vara Naiv för att övergå till mer ondskefull. Som substitut för tv´n har snubbel återupptäckt boken som en mycket underhållande kamrat på Caféer, bussar (och buss hållsplatser) och slitna parkbänkar. Faktum är att all min bortkastade tid vid bushållsplatser har nu förvandlats till en nöjesfylld verklighetsflykt. Läste hela 45 sidor av Jonas Hassen Khemiris lysande skapelse - Montecore, i väntan på buss 40 D hem från jobbet. Tog endast fem fantasiminuter innan bussen kom. För övriga stackare där tog bussen 50 minuter. Suckers! , tänkte jag när jag med ett smile bemötte deras suckande miner. Vad spelar det för roll att det är rött ljus i evigheter när man åker surfingbräda på fantasins vågor! Ett gäng stillösa grabbar med mysis-brallor och överdimensionerade plast -diamanter i öronen tittar argt mot min belåtenhet. Eftersom jag numer är ond bemöter jag deras blickar med en galet stirrande blick. De tittar bort. Suckers! Buss 40 D! I rule!


Att ugnen inte verkar fungera stör mig dock..

Och det hade inte varit helt fel med ett och annat tv-program...

Dessutom får jag tacka sleepy för att jag får låna hans Lap top, och Family Guy dvd. Hysteriskt roligt!! Peter Griffin rules!

Öde gator

Alarmet på mobilen signalerar begynnelsen av ännu en dag.
Tiden visar 4:30. Lågan på ljuset flammar fortfarande på grund av
min oförmåga att minnas. Tiden är begränsad. Rutinen ordinär.
Med dimmig syn och stela ben förflyttar jag mig själv genom öde gator.
Dublin sover liksom jag, i bussen på väg till jobbet,
vaknar jag av en våldsam kollision med verkligheten.

Framme.

En Milanesare I Dublin

I lördags var jag Sleepy på the Ould Dubliner med Danielle och flickvän för att dricka några öl i goda vänners lag. Danielle är en ständigt leende Italienare som jag och Sleepy delade rum med vår första tid här. Denna Milanesare, Uppväxt i Toscana, är en riktigt layback figur som på något sätt alltid är rolig.Vet inte om det beror på hans hysterisk roliga engelska med kraftig italiensk brytning (lady o lufsen kocken) eller de finurliga betraktelser som han gärna delar med sig av. Kåserier om Italien och livet; som före detta antifascistisk rebell, som student, om Neapel och de skumma människorna därifrån, om ungdomen i Toscana, om passionen för matlagning, om resor i Europa. Med sitt öppna sinne är Danielle en enkel karaktär att ha och göra med. Har till och med besökt Sverige, nåja Malmö iallafall. Han kom ungefär samtidigt som Snubbel till Dublin. Han hade en månad på sig att fixa ett jobb och boende tills hans flickvänskulle komma över. Efter 28 dagar hade Danielle fortfarande varken jobb eller lägehet. En kritisk situation för vem som helst kan tycka, men ej för danielle som fortfarande verkade helt obekymrad, trots påtryckningar från sin käresta hemma i Milano. Danielle hade varit flitig och delat ut sitt cv överallt, snurrat runt i hela Dublin efter jobb och lägenheter och kanvid det här laget varenda gata (vilket är bra för en annan vars lokalsinne är begränsat). Med sina kockkunskaper letade han jobb på olika restauranger. En baggis enligt honom då många italienska restaurangeri Dublin saknar en genuin Italienare som kock! Det gick dock svårare än väntat. På grund av sin ekonomiexamen var han tydligen överkvalificerad.

Överkvalificerad, blir så itrriterad på det begreppet. Kan man vara FÖR bra för någonting? Det är väl upp till var och en vad man vill göra. Lösningen var dock enkel för Danielle.Han tog helt enkelt bort allt som hade med utbildning och göra på CV´t. Nu ville alla ha honom och Danielle tog jobb som kock på universitetet (Ironsikt nog). Sensmoral: Var ej för ambitiös. En dag senare hade han även fixat en lägenhet. Följande dag anlände flickvännen, som trots min föreställning var riktigt trevlig.

Mission accomplished.

ITALIAN SALMON PASTA
2 salmon steaks (rökt lax), 1 inch thick1/4 c. Marsala wine2 tsp. tarragon4-5 cloves garlic, minced1/3 c. whipping creamSalt and pepper, to taste4 leaves fresh basil, chopped2 tbsp. fennel seed4 green onions, choppedSm. bell pepper, chopped2 tbsp. olive oilFavorite pasta - enough for 4
Heat olive oil in large pan. Put water on to boil for pasta (salt and oil pasta water). Saute garlic, onion and bell pepper for one minute. Add marsala, cover and let simmer for 5 minutes. Stir in fennel, tarragon, whipping cream and fresh basil. Place salmon steaks on top of mixture spooning some of the mixture on top of them. Cover and let simmer for 10 minutes. Cook pasta.

Uttalas; Pasta Saaalmoon...

September

Och så har plötsligt en månad passerat sedan jag satte min första fot i Dublin.S å innan jag börjar tampas med oktober kanske en kort summering vore på sin plats. Förvandligen från turist-aktig halvfigur till en riktig dubliner går sakta men säkert frammåt. Jag tittar allt mer sällan åt fel håll när jag går över vägen och antalet nära-döden upplevelser har således minskat till endast ett fåtal per dag .(Vänstertrafik) French fries (aka chips) går att äta till precis allt. Guinness är en del av den dagliga kosten. Sirener och tutor är trots allt ganska sövande ljud. Åka buss är ett sätt att umgås med andra, en form av påtvingad hobby, nästan en livsstil. Sociala aktiviteter som och äta mat och umgås på puben är viktigare än hur man ser ut och bor.

Kneget

För att överleva allmänhet behöver man någon form av inkomst. Detta gäller även på Irland. Därför har även jag ett jobb. Förutom att jobbet finansierar mina äventyr ger det även värdefull erfarenhet. Utan att gå in på allt för mycket vad jobbet handlar om kan jag nämna att det handlar om kommunikation och service. Människor som har problem med det som vi håller på med kontaktar mig för att få nödvändig information, hjälp och vägledning. Med andra ord kan man säga att en massa människors öde vilar i mina händer. Dessa männsikors öde påverkar en del andra människor som i sin tur påverkar många andra. Resultatet av denna dominoeffekt är att jag indirekt kontrollerar och ansvarar för en massa människors välbefinnande.