Tacka vet jag dåliga mörka, jobbiga dagar.

Efter en tids frånvaro från cyberspace är det tid att visa någon form av levnadstecken.Med en djup suck kan jag konstatera att de senaste veckornas glädje har reducerats i takt med en jobbig inflammation som inte vill släppa. Snubbel har på grund av detta tagit det mycket lungt den senaste tiden. Dagarna har till stora delar spenderats med en bok i handen, halvliggandes på soffan. I all självömkan har jag även passat på att vara sur och dryg. Tänkte ta tillfället i akt och befläcka detta inlägg med att beklaga mig. Ibland kan tillvaron man befinner sig andas hopplöshet och mörker. Men det behöver inte betyda något negativt. Det är då det finns det tillfälle att tycka synd om sig själv, krama kudden och vara allmänt patetisk. Det är då man får chans att reta sig på alla superduktiga, superglada människor som älskar att berätta för mig hur de bara flyger upp ur sängen av inspiration varje morgon och tackar klockan som väcker dem. Lägg av.Även snubbel har sina glada dagar, när solstrålar når ögat genom persienner, när ostmackor med oboy smakar godare än normalt, grannar i trappen ler mot mig utan anledning, kyssar når mina läppar, arbetskamrater dunkar en i ryggen, bussen kommer i tid, sanden är varm mellan tårna, ölen är kall i strupen, vattnet är svalkande mot huden bla..bla..
Vilka försöker de lura med sina ständiga leenden? Livrädda för att livet inte är en fest ler de mot varandara som två tomma sidor i en meningslös bok och försöker prata med varandra; "Hej,hur är läget " -"Det är superbra och sjäv?" -"Bra!" (men är irriterad för att tandkrämen var slut i morse och eftersom jag åt pasta bolognese med massor med vitlök står jag just nu med ansiktet åt andra hållet och andas. samtidigt försöker jag ge sken av att jag tittar bort mot en persson som jag känner, som just i det ögonblicket tittar tillbaka på mig och jag måste välja vart jag ska vända huvudet för att inte avslöja mig) phhu... nära ögat.
Solen skiner utanför fönstret på kontoret. Märker att jag ler och slutar genast med det.Tacka vet jag dåliga mörka, jobbiga dagar. Utan dem hade alla bra dagar varit så mycket tråkigare.