Snubbel vs Elbolaget

Efter en mödosam vendetta med elbolaget fick jag äntligen upprättelse. En kvinna vid namn Geraldine ringde upp mig och meddelade att det blivit ett misstag och att jag skulle få tillbaka mina stålar, dock via check. Som en hyllning till mig själv spelar jag "simply the best" på datorn samtidigt som konefettiregnet från en viss räkning regnar över mit huvud. Som vanligt var det företaget som vi hyr lägenheten av som strulat till det. Jag känner stort hat till de människorna som jobbar där. Har en stor portion ilska som är i behov av att komma ut. Fortsatta problem med dessa människor skulle kunna få ödestigra konsekvenser.

För övrigt är standardsvaret hos diverse företag och myndigheter "we call you back". Förgäves väntar man utan att någon ringer. Ett annat populärt svar är och dikta upp en historia. Om inte personen man pratar med vet svaret så hittar denna på något istil med "sorry we are sold out" när man inte hittar en vara i butiken. Minuter senare går man förbi ett helt berg av sådana varor. I sverige så måste man uppge personnummer till precis allt. Kommer man till akuten skottskadad, eller med ett avhugget ben får man ju knappt hjälp om man inte kan ange sitt personnummer. Utan person nummer finns man inte. Man är van vid att man endast behöver ange personnummer till diverce företag och myndigher så kan de titta i någon databas och se få reda på alla ens uppgifter. På irland får man med ett personnummer. Men det är ingen som frågar efter det någonstans. Det har ingen funktion alls. På gott och ont.

Det kan sägas mycket om irländare. Men organisation och struktur är obefintligt, något som man är äckligt van vid som fyrkantig svensk.

Snubbel vs Elbolaget 3-2 the struggle continues.