Snubbel i fängelse

Då denna blogg även fungerar som någon form av extraminne tänkte jag passa på och redovisa besöket på Kilmainham goal den 15 december. Kilmainham goal är ett gammalt fängelse vars invånare genom åren spelat stor roll i den Irländska historien. Många av de som kämpat för Irland självständighet har varit inspärrade här och många av dem blev även avrättade här under det brittiska styret. Den nyare delen av fängelset för tankarna till "gunde" och fångarna på fortet.

Vi blev guidade av en äldre farbror som visade oss runt och berättade historier. För en annan som vilat ögonen på massor med filmer och serier som utspelar sig på fängelser började fantasin skena iväg direkt. I värsta Prison-Break anda försökte jag föreställa mig själv som en hårdnackad fånge i en av cellerna. Har ju visseligen bott i en 25 kvadrat studentlägenhet under 3 år men sov då inte på betongolvet med endast bibeln som huvudkudde, även om jag sov i trappen vid ett mindre lyckat tillfälle. Fängelset är helt klart värt ett besök om man har vägarna förbi. Dock är det väldigt lågt i tak i korridorerna vilket bulor på mitt huvud kunde vittna om.

2 bra fängelse serier: Prison Break & Oz
1 dålig: Kvinnofängelset
Kvinnofängelset fanklub, (?) som verkar för en repris på TV. Snälla, skriv inte under listan.

Ödmjukhet

Ibland känner jag bara en stor tacksamhet till att jag är jag. Folk vet inte att de möter en superhjälte när de passerar mig på gatan. En genial person vars storhet är dold och otillgänlig, utom för några lyckliga som har belönats med möjligheten att få ta del av mig. Vissa dagar är jag världens bästa person, utan tvekan. Hade fler människor tänkt som jag hade tillvaron varit fan så mycket bättre och roligare.

Yes - Barack Oboma, Demokraternas president kandidat. Det kanske finns hopp.

No - Runda Skosnören. Knuten håller aldrig, om man inte gör en super-ultra-mega-knut som aldrig någonsin går att få upp.

Snubbel vs Elbolaget

Efter en mödosam vendetta med elbolaget fick jag äntligen upprättelse. En kvinna vid namn Geraldine ringde upp mig och meddelade att det blivit ett misstag och att jag skulle få tillbaka mina stålar, dock via check. Som en hyllning till mig själv spelar jag "simply the best" på datorn samtidigt som konefettiregnet från en viss räkning regnar över mit huvud. Som vanligt var det företaget som vi hyr lägenheten av som strulat till det. Jag känner stort hat till de människorna som jobbar där. Har en stor portion ilska som är i behov av att komma ut. Fortsatta problem med dessa människor skulle kunna få ödestigra konsekvenser.

För övrigt är standardsvaret hos diverse företag och myndigheter "we call you back". Förgäves väntar man utan att någon ringer. Ett annat populärt svar är och dikta upp en historia. Om inte personen man pratar med vet svaret så hittar denna på något istil med "sorry we are sold out" när man inte hittar en vara i butiken. Minuter senare går man förbi ett helt berg av sådana varor. I sverige så måste man uppge personnummer till precis allt. Kommer man till akuten skottskadad, eller med ett avhugget ben får man ju knappt hjälp om man inte kan ange sitt personnummer. Utan person nummer finns man inte. Man är van vid att man endast behöver ange personnummer till diverce företag och myndigher så kan de titta i någon databas och se få reda på alla ens uppgifter. På irland får man med ett personnummer. Men det är ingen som frågar efter det någonstans. Det har ingen funktion alls. På gott och ont.

Det kan sägas mycket om irländare. Men organisation och struktur är obefintligt, något som man är äckligt van vid som fyrkantig svensk.

Snubbel vs Elbolaget 3-2 the struggle continues.

Med solen i ögonen

Lördag morgon. Vaknar kl 9. Med solen i ögonen glider jag nedför gatan. Våren gör ett gästspel och följder mig hela vägen till West Coast Coffe. Stor kaffe, Bagel med philadelphiaost och bacon. Tjejen i kassan kan rutinen. Sneglar på klockan, forfarande gott om tid innan bakfulla Irländare ramlar in och skrämmer lugnet. Bläddrar i tidningen. Det står om swedish festival. Känner mig lite patriotisk när jag läser artikeln om moderlandet i den irländka nöjesblaskan. "The land of the cool is coming to you" pr-propagandan lurar mellan raderna. Har sedan tidigare bestämt mig för att utsätta mina öron för moneybrother med mera den 3 mars på the Village. Vill dock se lite svensk film också; de visar Zozo och Storm på biografen. Måste fixa biljetter. Mitt morgondrömmeri störs av en samling turister som brakar in och börjar samtala på ett obegripligt språk. Holländare såklart. Jag beger mig ut i solen, rundar hörnet och med lätta steg förflyttar jag mig över half penny bridge. Seriös-snubbel viskar i mitt öra att det behöver handlas mat för skafferiet ekar av tomhet. Impuls-snubbel knuffar dock bort honom och ledsagar mig till ett inköp av två t-shirts och en skiva med Del Shannon. Till toner av 60-tals musik städar sedan seriös-snubbel lägenheten samtidigt som han klagar på att skafferiet fortfarande är tomt.

Half-penny bridge, river Liffey

Hugh Grant & Elbolag

Brottas med vårt El-bolag som debiterat snubbel-kontot med bottenvåningens elräkning. Trots ivriga försök att tala om för inkompetenta kundtjänstidioter att vi bor på första våningen har fortfarande inget hänt. Detta intermezzo har fått min frustration att färdas via webben till e-postlådor i form av ett surt, hotfullt mejl. Känns redan bättre.

Det motsatta könet tog mig med på bio. Music & lyrics starring Hugh Grant. Bara tanken på denne skådespelare gjorde mig något tveksam. Hugh Grant har ju milt sagt fastnat i det romantiska komedi-facket ganska rejält. Men utan några vidare snubbel-förväntningar var denna rulle helt ok. Filmer som handlar föredetta popidoler a´la 80 tal som förbrilt försöker klamra sig fast i nutiden är klart sevärda. Vet inte varför. Men gillar det bizarra 80- talet i lagom portioner.

Mat-roulette

Efter en stund känner jag smaken. Får kväljningar i magen och spottar ut alltsammans i vasken. Blev tydligen straffad direkt för att jag snodde en "varma koppen"-soppa från Sleepys skaffri. Bacon & kyckling läser jag på påsen. Märket heter Campbell. Smakar mer som spånplatta. I koppen flyter det några bitar som ska föreställa kyckling. Brr. Får kalla kårar av o tänka på det.
Gillar mat av alla de sorter. Dock stör jag mig på vissa förståsigpåare som försöker tvinga på mig rå fisk för att det är i svängen och äta Sushi. Tack, men nej tack.

Här om dagen föreslog en medlem av det motsatta könet att det var dags för och äta Indisk mat. Mina erfarenheter av indisk mat har inte varit de bästa och jag har inget behov att försöka skapa någon image av mig själv som en äventyrare i matväg. Trots det valde jag bort det säkra kortet "något med curry" och spelade rysk roulette på den obegripliga matmenyn.

Som vanligt förlorade jag detta spel och fick äta någon gryta vars smak av koreander eller Ingefära (som jag inte gillar) bara bitvis nådde tungan som var för upptagen med att chippa efter andan då Chilin var så förbannat stark att tårarna i ögonen gjorde det omöjligt att urskilja vad som mer fanns på tallriken. Nej. Det dröjer ett tag innan jag provar Indsika mat igen. Förra gången fick jag något som bara smakade en massa Cocos. Blä.

Tacka vet jag en hederlig Kebabpizza eller en bakade potatis i O-town a´la Järnvägsgatan.

Drinkar & Dårfinkar

Så var helgen avklarad. Under fredagen hjälpte jag Per med firandet av hans 26:e levnadsår och Cocktail-party. 50 limefrukter, en spann med is, mynta, körsbär med mera kompleterade sprit & likör listan. Per visade att gamla takter fortfarande satte i. Som gammal bartender blandade han drinkar av alla sorter. Fidel Castros, Margaritas, Mojitos, Godfather´s berusade gästernas sinne och smaklökar. Själv fann jag mig mest bekväm med whisky-drinkar som Jameson Ginger Ale. Som jag befarade hade vissa gäster svårt att motstå den oändliga tillgången på drinkar. Med berusningens självförtroende passade en del (mig själv inkluderad) på och leva ut hobby-bartender drömmarna. På eget bevåg blandades det kreativa drinkar som mer påminde om tonårens häxbrygder Efter några shots för mycket lyckades Buffy med konstycket att bakhuvudsdyka rätt ner i ett bord fullt av glas. Redlösheten tilltog bland vissa besökare som vid midnatt släpade sig vidare down town. När Buffys redlöshet nådde näthinnan på dörrvakten beslutade denna att även neka mig inträde. Game Over.


Igår följde jag sex-nations turneringen i rugby på TV. Irland mot Frankrike. Gillar verkligen rugby. Inget gnäll, bara pang på! Irland led dock ett tungt nederlag då Frankrike avgjorde i slutsekunderna inför ögonen 70 000 gaphalsar på Croke Park (National Arenan i Dublin)

49 minuter kvar

49 minuter kvar av arbetsveckan. Fundar på att besöka cafeterian för en morotskaka och latté. Har inte bestämt mig än. Fredags-lungnet råder på jobbet, folk är avslappnade. Nåja, förrutom tjejen som jobbar i cafeterian som är ständigt sur. Just nu står fem av mina arbetkamrater och skrattar åt youtube-klipp på en kollegas dator. Sticker upp huvudet och skrattar lite jag med för att genast återvända till att läsa Rocky.

Ikväll blir det cocktail-party. Min kollega, granne och polare Per fyller 26. Efter att ha surfat drinkar under hela torsdagen har han med stor eftertänksamhet komponerat en inköpslista bestående av likörer, spritsorter mm. Här lämnas inget åt slumpen. Det stora problemet är is. Har endast ett minimalt frysfack i kylen. McDonalds har ju is. Kanske kan dit o köpa mängder med is. "a happy meal and five buckets of ice please"

Snackar med Sleepy . Försöker sälja idén om cafeteria-besöket. Har fortfarande inte glömt den där morotskakan. Det verkar fungera.

Snapshots av Dublin

Tja...varför inte ta en titt på vilket väder som hemsöker Dublin, eller hur det ser ut i allmänhet på gator och torg; Trafik kameror över hela staden levererar bilder var 5: minut. Just för tillfället är det ingen vacker syn med regn och blåst....brr..

Bolton Street

Sätter tänderna i en baguette som som jag inhandlat på Spar, en närbutik som precis öppnat på Bolton Street där snubbel hemmet är beläget. En rad butiker har under de senaste veckorna poppat upp på gatan; Först ut var en liten livsmedelsbutik med en halvsovande expedit som alltid brukar rycka till så fort Jag (butikens enda kund) rycker upp dörren. Sedan en butik som säljer pennor & kontorsmaterial. Och nu håller de även på och bygger en Sandwichbar bara 20 meter från dörren!


Sedan tidigare finns det det en del skumma butiker kvar; Som "Fashion Plaza" -en butik som säljer afrikanska skor och så vitt jag vet aldrig har haft en kund. För och inta tala om den mycket inbjudande frisörsalongen; Bolton Barber (se bild) Trots den delvis tunga trafiken känns det dock som hemma när man går gatan fram. Bolton street ligger på den norra sidan om liffey några minuters gångavstånd från shoppinggatorna Henry Street och Parnell street. Gatan har en viss studentprägel med tanke på att det finns flera skolor och college i närområdet.

Bilder: Dublin Institute of Technology & Bodkins mm (en pub som antingen är full med människor eller helt öde)

Tacka vet jag dåliga mörka, jobbiga dagar.

Efter en tids frånvaro från cyberspace är det tid att visa någon form av levnadstecken.Med en djup suck kan jag konstatera att de senaste veckornas glädje har reducerats i takt med en jobbig inflammation som inte vill släppa. Snubbel har på grund av detta tagit det mycket lungt den senaste tiden. Dagarna har till stora delar spenderats med en bok i handen, halvliggandes på soffan. I all självömkan har jag även passat på att vara sur och dryg. Tänkte ta tillfället i akt och befläcka detta inlägg med att beklaga mig. Ibland kan tillvaron man befinner sig andas hopplöshet och mörker. Men det behöver inte betyda något negativt. Det är då det finns det tillfälle att tycka synd om sig själv, krama kudden och vara allmänt patetisk. Det är då man får chans att reta sig på alla superduktiga, superglada människor som älskar att berätta för mig hur de bara flyger upp ur sängen av inspiration varje morgon och tackar klockan som väcker dem. Lägg av.Även snubbel har sina glada dagar, när solstrålar når ögat genom persienner, när ostmackor med oboy smakar godare än normalt, grannar i trappen ler mot mig utan anledning, kyssar når mina läppar, arbetskamrater dunkar en i ryggen, bussen kommer i tid, sanden är varm mellan tårna, ölen är kall i strupen, vattnet är svalkande mot huden bla..bla..
Vilka försöker de lura med sina ständiga leenden? Livrädda för att livet inte är en fest ler de mot varandara som två tomma sidor i en meningslös bok och försöker prata med varandra; "Hej,hur är läget " -"Det är superbra och sjäv?" -"Bra!" (men är irriterad för att tandkrämen var slut i morse och eftersom jag åt pasta bolognese med massor med vitlök står jag just nu med ansiktet åt andra hållet och andas. samtidigt försöker jag ge sken av att jag tittar bort mot en persson som jag känner, som just i det ögonblicket tittar tillbaka på mig och jag måste välja vart jag ska vända huvudet för att inte avslöja mig) phhu... nära ögat.
Solen skiner utanför fönstret på kontoret. Märker att jag ler och slutar genast med det.Tacka vet jag dåliga mörka, jobbiga dagar. Utan dem hade alla bra dagar varit så mycket tråkigare.