Bland vokaler och röe-pulse

Har bott i två dagar hos danskarna nu. Hur mycket jag än försöker, låter danska helt obegripligt långa stunder. Igår kväll skulle Morten demonstrera dansk humor genom att visa en dvd med danmarks svar på "hipp hipp". Det var säkert kul, om man hade förstått vad de säger. Håller med Peter Wahlbeck som tror att danska språket snart ändast kommer innehålla vokaler, detta grundas på att danskar dricker öl i mängder och när de pratar med varandra så försvinner de stilfulla konsonanterna och kvar blir endast "a au e möe" En massa stön och ljud. Passade på och utklassa Danmark i biljard med. Fick lite dåligt samvete och lät Morten vinna en match så jag inte blir utkastad på gatan.

Ikväll är det premiär för simpsons the movie på bion.. kan nog bli kul.

I Sverige på semester

Regnet öser ner där ute. Hopplösa ansikten tittar upp och hälsar en välkommen tillbaka. De säger att det är den 43:e dagen i rad det regnar så här. Tveksamt säger jag och minns solstrålar i parken i början av Juli. Snubbel-semesterns 10 dagar är passerade. De fylldes med festivaler, sol, musik och glada möten med gamla vänner och släktingar. Sedan var allt över. Insåg det inte förrens jag satt på flygplatsen, hur fort allt hade gått. Gammalt kändes nytt. Personer och platser är sig lika, men ändå inte. Folk förändras eller är det jag. Förmodligen en blandning. Gillar att upptäcka på nytt. Blev dock en stressig semester. Tiden var knapp och lugnet hann aldrig riktigt fram. Förutom då en tidig eftermiddag, på en bekant veranda, kisandes mot solen, ett dopp i poolen. Lasses röst når öron på huvuden fyllda av tankar som fastnar på tungan. Så enkelt att charmas av ett leende hur man än försöker låta bli.

Alltid lika kul och trängas med 100-tals scouter på ett packat tåg på väg mot malmö,

"Till den som glömt en väska i Kristianstad vill jag meddela att den står kvar på perrongen" Konduktören på tåget mot Malmö förklarar det uppenbara och en hel tågvagn brister i skratt, förutom en scout som letar förbrilt efter sin packning.

10 dagar kvar till snubbel lämnar Irland och denna blogg får en avslutning.

En torsdag på Parnell Street

Vaknar upp till ljudet av en mobiltelefon. Med tanke på det pipande ljudet lär det vara min relik från sent 90-tal som ligger där och hoppar på stolen. Klockan redan åtta på kvällen. "powernappen" varade i hela två timmar och den kan gärna vara tills i morgon bitti. Regnet slår mot skitiga fönster och den där förbannade signalen fyller fortfartande rummet. Till slut får jag nog och möter en entusiastisk röst i luren med beska kommentarer. Kareoki-kväll på Whoolsheed står på agendendan. Vaknar till när mitt ansikte möter vinden och mina öron fylls med tutande ljud från arga bilister. Bekanta ansikten hälsar vänligt på mig när jag entrar stället. Stället är packat till max och det är två överförfriska tjejer som väntar på att få sin chans i rampljuset. I högklackat lyckas de mot alla odds ta sig upp för trappan och entra podiet för att sekunder senare dra igång den hemskaste versionen av låten "angels" som någonsin skådats. Till deras räddning stämmer hela stället upp i allsång och låten får till slut den avslutning den är förtjänar. "Nothing else mathers" bekanta text dyker upp på duken och en bufflig snubbe tar ton och frustar i micken som besatt. Kareoki är riktigt underhållande så länge folk sjunger helldre än bra. Innan snubbel lämnar för kvällen hinner dock en ung Tom Jones -kopia sjunga "sexbomb" med tillhörande höftrörelser. Killen kan sjunga riktigt bra men den totala saknad av självdistans gör att responsen från publiken uteblir. Tar sikte mot snubbelhemmet. Visslandes. Lite gladare, litte piggare.
Cheers.

6 dagar kvar...

Smulan på besök

I helgen fick snubbel besök av en nygammal bekantskap. Med flyget från Malmö landade Smulan för ett litet äventyr i Dublin. Torsdagen gick fort förbi då vi på snabba fötter spatserade runt på gator och torg. Ett besök på JM keating för en matbit följdes av en pubrunda i Tempel bar där toner av Irländsk folkmusik accompanjerades av allsång från bananviftande barråttor. Kvällen avslutades på café en seine dit vi slog följe med två backpackers. Under fredagen tog vi oss till Glendalough, County Wicklow för att uppleva lite irländsk landsbygd eller kanske var det för att äta den godaste mjukglassen på mycket länge. Hann knappt komma hem innan det var dags för Riverdance på Gaiety Theatre. Med facit i hand får jag nog säga att Riverdance var bättre än väntat och fotarbetet på vissa av dansarna var helt otroligt. Den dystra väderprognosen var som bortblåst under lördagen då solen lyste med sin närvaro på två tappra trötta som återhämtade sig på gräset i St stephens green. På kvällen blev det mat på Yamamori för att sedan möta upp Sleepy och Christian på the Lotts. Det blev en riktigt rolig och fartfylld helg vilket tröttheten på söndagen vittnade om.

10 dagar kvar till semester..
Och helt plötsligt blev det bara tomt på Bolton street, endast Snubbel och en efterlämnad nalle berfriad från handbojor kvar. Har döpt han till Roland.