Mat-koma

Lunch. Pracis ätit klart. Mat-koma. Stirrar ut i tomma intet. Dagdrömmande, tanketömmande ignorerar jag oavsiktligen arbetskamrater som försöker få kontakt med mig. Det är helt tyst i mitt huvud . Tiden står stilla. Allt står stilla. Sakta återvänder snubbel till verkligheten, röster kommer närmare, synen blir åter fokuserad. Min blick möts av en fransyska som sitter två bord bort. Omedvetet har jag stirrat mot hennes riktning en evighet. Leendet träffar mig och det verkar som jag inte blev placerad i psykopat-facket.