Sverige tur och retur

Midnatt råder tyst det är i huset, med flyget från Malmö återvänder snubbel från juldagsruset.
Sleepy bjuder på en pepparkaka, samtalar om hur det är att vara tillbaka. Nostalgitrippen får Dublin att se ut som rena soptippen.
Ett dilemma, man får bo någon annanstans för att lära sig uppskatta hemma. Trots avsaknaden av snö, var julen i Sverige en välkommen
upplevelse. Träffa gamla vänner och familj. Julmata och prata med släktingar om saker som både intresserar och förslumrar.
Tomten var snäll eller klarsynt då han satte stopp för min dåliga tomte-imititation som brukar infalla den 24 dec. Deltog även i Bingo-lotto marathon som varade i hela 4 timmar. Juldagen spenderades som brukligt med vänner och fest. Snubbel tackar för den utsökta maten och det trevliga sällskapet.
En dans, ett leende, ett kärt återseende, pärlan.

Resan tillbaka gick trots omständigheterna förvånandsvärt smärtfritt. I veckan ska några grabbar göra ett försök och måla i vår lägenhet på uppdrag av våra värdelösa hyresvärdar som glömde att berätta att vår lägenhet tydligen skulle genomgå en viss renovering. The struggle continues.

St Michans & Julhysteri

Tänkte redovisa några snubbetankar innan de de försvinner med tiden som går i hyperfart just nu. Vardagen har hittat snubbel här i Dublin. Det tog ett tag för den att upptäcka mig, efter en tid på flykt undan rutin och struktur. Vardagen är dock helt okej att umgås med för tillfället. Att ha några rutiner att klamra sig fast vid när det blåser är nog bra för mig.
Människorna på bussen ser allt mer familjära ut, efter att delat tid tillsammans vid diverse busshållsplatser och trängsel får man en ömsesidig respekt för varandra.
Som här om dan på buss 40 D mot snubbelhemmet när en Portugis föreläste om portvinets smak och potential för en eventuell import till Dublin.
Jobbet tar upp en hel del tid just nu och jag har knappt märkt vart dagarna tagit vägen.
Julen närmar sig med stormsteg och Dublin är fullt av julpynt i tveksamma färger.

I helgen drog jag ner på tempot och spatserade mest runt i inne-tofflor och mjukisbrallor i snubbelhemmet. Han dock med ett biobesök; Tenencious D, som sög ganska hårt och var lika förutsägbar som Kalle-anka på Julafton.

På lördagen gick jag och Sleepy på mumiejakt precis som Indiana Jones. Vi förflyttade oss genom ett uppvaknade dublin på lördagen. Med solen i ögonen och decembervinden i kalufsen tog vi sikte på St Michans, en kyrka från 1000 talet som ligger några stenkast från snubbelhemmet. Nere i kyrkans valv finns några döingar bevarade tack vara den speciella kombination av luftfuktighet, temberatur och metangas som råder där. Kropparna är välbevarade och några av dessa inneboende mumier är 800 år gamla. Vår guide var rena stå-upp komikern och var en märklig men trevlig kontrast till mörka valv och döingar.

Mumiejakten övergick sedan till julklappsjakt vilket resulterade i ett och annat inköp. Väl hemma så blev det film ända fram till söndagskvällen.

Bäst just nu i slumpmässig ordning
- Kebaberella "the pizza who thinks it is a kebab"
- Att snubbel snart ska hem på ett besök
- Irish coffey

Sämst: Julhysterin på grafton street eller decemberkylan i vår lägenhet.